Har feminismen gått för långt? Låt oss använda systerskapet.

Debattartikel i Jönköpings-Posten, 23 januari 2014

Har feminismen gått för långt? Frågan hänger i luften efter torsdagens program ”Fittstim – min kamp” och diskussionen förs även på sociala medier på nätet. Har rörelsen spårat ur och handlar den om fel saker? Är badhusbesök med bara bröst och ordet hen verkligen de viktiga frågorna som feminister bör jobba med? Diskussionerna går höga och det handlar om vem som engagerar sig i feminismen och vem som känner sig hemma i den. Vem handlar feminismen om egentligen?

Först till diskussionen om på allvar utmanar vår bild av en tvåkönsvärld. Ordet hen använder jag dels för att det är ett praktiskt ord när en vill prata och skriva könsneutralt, dels för att en del personer definierar sig som hen. Alla har rätt till sin könsidentitet; kvinnor, flickor, könsöverskridare, pojkar och män. Ordet handlar alltså INTE om att ta bort kön eller att alla ska bli en del av samma kön. Det handlar om att utvidga språket och precis som med alla andra ord är det frivilligt att använda sig av det (såsom andra könsneutrala ord som syskon och kusiner). För övrigt har jag aldrig hört någon som kallar sig för hen-feminist eller ens hört ordet tills jag såg ”Fittstim – min kamp”.

En stor rörelse som verkar för förändring måste vara bred. Den måste jobba både med de större frågorna och de mindre. Den måste jobba med de sakpolitiska frågorna såsom lön och arbetsmarknad och den måste arbeta med de provocerande ämnena som sticker i ögat och som kryper in under skinnet på oss. Feminismen är stark och bred. Alla frågor är viktiga och både de som utmanar oss och de som söker konsensus behövs för att få en förändring. Feminismen är till för alla – den vill befria oss från trånga könsnormer. Feminism är inte antingen eller – det är alla de här frågorna!

Fittstim är den boken som gjorde mig till feminist. Den satte ord på vad jag kände och tyckte. Jag förstod att det inte var mig det var fel på utan att det fanns en struktur att också fokusera på. Att det fanns ord. Att det fanns härskartekniker. I min feministiska boksamling är Fittstim den absolut viktigaste boken. Jag plöjde den på en flygresa mellan Landvetter och Geneve, och när jag klev av planet var jag feminist. Det kommer jag att vara så länge det finns orättvisor på grund av kön och jag vill vara en del av den sociala rörelsen som är med och förändrar världen till det bättre. Läs boken – den håller fortfarande.

Låt oss använda systerskapet. Låt oss hylla alla som jobbar med att få en mer jämställd och jämlik värld. Vi behöver vara många, som jobbar med olika frågor. Var solidariska, lyft den som gör något bra och prata inte skit. Oavsett vad du tycker om programmet, hylla Belinda Olsson för att hon skapar en diskussion. Det är i mötet med andra åsikter och fler perspektiv som vi tillsammans utvecklar samhället.

Har feminismen gått för långt? Frågan är felställd. Det kan aldrig handla om huruvida feminismen gått för långt eller spårat ur. Det ska alltid handla om det sjuka i att vi har en värld som ger olika möjligheter, lön och rättigheter på grund av kön. Frågan är: hur kan vi tillåta att världen är så orättvis?

 


  • Ingela

    Inte då. Lång väg kvar. Syskonskap kanske till och med?? Ifrågasättare behövs för att synliggöra. Därefter behöver vi mer av att skapa jämlika och bra villkor och mindre av att klaga på varandras fel. Tillsammans skapar vi en bättre värld. Bland annat genom att ägna mer tid med våra barn och vänner och mindre till yta och konsumtion. För många barn känner sig inte tillräckligt sedda och lyssnade på … på djupet. Skapa en nära och lyssnande stund med någon idag!