REPLIK till Göran Fäldt. Ologiskt att förbjuda insemination.

Från Jönköpings-Posten 1 mars 2012

Många människor längtar efter barn. Detta är helt oberoende av kön, ålder, socio-ekonomisk status, sexuell läggning eller civilstånd. Längtan efter barn är heller inget som är naturligt given – här finns det en mångfald och det varierar. De som längtat efter barn och fått denna längtan uppfylld har goda möjligheter att bli bra föräldrar.

Om svenska staten bestämt sig för att hjälpa människor som är ofrivilligt barnlösa, så ska staten inte värdera civilstånd, status eller sexuell läggning. Den offentliga vården ska hjälpa alla. Värderingen att gå igenom insemination ska ligga på individen, inte i samhällets normerande regler. Att som Göran Fäldt mena att stödet för insemination till ensamstående mammor i praktiken betyder att svensk lagstiftning skulle godkänna surrogatmödraskap är att hota med något som politikerna inte ens nämnt i sammanhanget.

Idag finns det familjer som ser ut på många sätt, exempelvis barn som lever med biologiska föräldrar i två olika hem men med fyra aktiva vuxna i vardagen. Det finns ensamstående föräldrar som rest olika vägar till just sin familjekonstellation. Alla barn med kloka föräldrar får stöd i att förstå sitt ursprung, och genom ansvarsfull kärlek kan alla växa upp till trygga individer. Kärleken och stödet är beroende av bra vuxna och helt oberoende av hur familjekonstellationen ser ut. Jag är säker på att bra sociala nätverk kring barnfamiljen underlättar, men om det finns någon som funderar kring detta innan föräldraskapet, så är det just blivande ensamstående föräldrar.

Om två biologiska föräldrar vore garant för en trygg barndom vore det enkelt. Men så ser det tyvärr inte ut. Naturen beter sig lite olika då barn blir till. Det har inte alltid med kärlek eller viljan att få barn göra. Staten bör stödja den vuxna människan som längtar efter barn, snarare än att premiera visst sätt att organisera familjen.

Dessutom tillåter svenska staten ensamstående föräldrar att adoptera. Att dra en skiljelinje vid insemination, känns ologiskt, och är faktiskt unikt i ett globalt perspektiv. Andra länder låter antingen ensamstående både adoptera och inseminera, medan andra länder inte tillåter något av möjligheterna.

Önskan att skaffa biologiska barn är oberoende av kön, vilket även debatten om tvångssterilisering med all önskvärd tydlighet har visat. Jag hoppas att KD backar även denna gång. Och att Göran Fäldt, istället för att döma, välkomnar vuxna som vill bli föräldrar

Barnen finns. De vuxna som längtar efter barn finns. Låt oss istället hjälpa till, så att förutsättningarna och möjligheterna blir det bästa.

Frida Ohlsson Sandahl
Sociolog och utbildare i bland annat genusfrågor