Fotograf Anna Hållams

Särorganisering.

Vad är skillnaden på tjejcafé och tjejkvällar?

För att följa upp mitt inlägg om tjejkvällar från igår,  som anordnas av butiker, så kommer här mina tankar kring särorganisering. Grundtanken liknar den i mitt förra inlägg – om en vill ändra sin organisationskultur eller ens målgrupp så måste en ändra hela strukturen, det räcker inte med jämställdhetsprojekt, killkvällar eller nätverk för kvinnor.

Men – och det är ett viktigt sådant – ibland är särorganisering viktig eftersom det krävs ”egna rum”. Syftet är då att stärka en viss grupp med målet att hela verksamheten ska bli bättre för fler eller att fler ska ha ledande positioner, våga ta för sig, komma ikapp kunskapsmässigt eller vad det nu kan vara som organisationen behöver.

Jag kommenterade till exempel det nystartade tjejcafét i Jönköping, eftersom det hade kommit en massa kommentarer kring detta.  Jag tycker att det kan vara befogat att ha särorganisering för att stärka en särskild grupp. Och det var ju precis det som tjejcafét handlade om. Sedan kan jag såklart tycka att just detta exemplet inte är så nytänkande – tjejer förväntas i större utsträckning vara personer som fikar, pratar och har relationer med varandra. Jag vill gärna se ett kafé för killar och att det satsas på att förändra verkligheten där tjejer och killar är tillsammans.

Min åsikt är att det behövs både ock. Det behövs särskilda rum där vi kan stärka individer, och det behövs förändring i grundverksamheten. Annars riskerar nätverket/projektet/cafét att bli en verksamhet som inte påverkar strukturen.