I kväll ska jag träffa Jönköpings Sekreterarförening och föreläsningen kommer att handla om härskar- och främjartekniker. Framförallt främjartekniker eftersom de ger oss ett praktiskt verktyg för att stärka vår omgivning. Jag tror på att vi kan bidra till bättre arbetsmiljö och mer demokrati om vi bli medvetna om strukturer och hur vi själva bemöter vår omvärld.
Kolla in deras hemsida!
På ett individplan finns det flera olika anledningar till att någon tar till våld, på ett samhälleligt plan handlar det istället om att se att den stora gruppen som tar till våld är män. I vårt samhälle väljer en del människor våld som ett möjligt sätt att agera. Detta görs i större utsträckning av pojkar och män, än av kvinnor, och det är därför vi ser att det är vanligare att kvinnor än män råkar ut för våld i en nära heterorelation.
För att förebygga våld i nära relationer handlar det om ett stort arbete. Detta börjar självklart redan i hemmen och i förskola och skola. Hur ser vi föräldrar och lärare på våld i allmänhet – är det exempelvis mer accepterat när det är pojkar som slåss? Hur bemöter vi tjejer som använder våld och leker krig? Genusmedveten pedagogik är ett måste för att få till en förändring på strukturell nivå.
När det gäller våld som faller utanför normen tillkommer ofta ytterligare skamkänslor. När vi förväntar oss ett visst våld eller en viss nära relation påverkar det lätt bemötandet både av offer och gärningsman/gärningskvinna. Det är exempelvis fortfarande svårt för män att berätta om att de utsätts för våld av den kvinna de lever ihop med och med tanke på omvärldens förväntningar ännu svårare för en kvinna att berätta om att hon utsätts för våld av sin flickvän/fru, då lesbiska par enligt normen inte innehåller våld. Våld inom lesbiska par osynliggörs eftersom våld inte ses som ett ”kvinnligt beteende”. Män i samkönade relationer förväntas ofta kunna ”göra upp” inom ramen för deras kärleksrelation eftersom de förväntas vara fysiskt jämnstarka. Våldet förminskas till att dels bara vara fysiskt, dels till att inte vara ett problem förutsatt att man kan försvara sig.
För alla som i sitt arbete har ett särskilt ansvar för att förebygga eller utreda våld är det av stor vikt att ha kunskap om nära relationer som är samkönade. Det pågår redan idag ett arbete inom rättsväsendet med detta men tänker vi i förskolan, skolan och fritids på att en våldsam flicka kan komma att misshandla sin framtida partner eller att beteendet beror på att flickan sett sin mamma bli misshandlad av sin flickvän? Är vi inom vården och rättsväsendet tillräckligt medvetna om att en kvinna kan ha extra svårt att berätta om sin situation därför att hennes flickvän hotar med att offentliggöra hennes homosexualitet?
I en nyligen utförd undersökning har det visat sig att i snitt 3,8 % av Sveriges befolkning har något emot homosexuella som grannar. I Jönköpings kommun är motsvarande siffra 2,0 % men 5,3 % tror att deras grannar skulle ha något emot homosexuella grannar. Av dessa 2-5 % arbetar naturligtvis några inom skolan, vården, rättsväsendet eller liknande. Behovet av kunskap är därför fortfarande mycket angeläget.
I stort sett alla i samhället säger sig vara mot våld, men vi lever inte i ett våldsfritt samhälle. Vi anser att det inte räcker med den värderingen, vi behöver komplettera med kunskap för att åstadkomma ett samhälle så fritt från våld som möjligt. I kommunen pågår ett arbete för att säkerställa att mångfaldsperspektivet alltid finns med i all kommunal planering och beslutsfattande. I det arbetet är ett normkritiskt perspektiv förutsättningen för ett framgångsrikt resultat.
Anna Mårtensson (FP)
Kommunalråd i Jönköping med ansvar för jämställdhet, tidigare relationsvåldsspecialist (åklagare)
Frida Ohlsson Sandahl
Sociolog, samt föreläsare och utbildare i frågor som rör genus och HBTQ
I Jönköping gifter sig fler människor än någon annanstans i Sverige. Det finns alltså mycket, mycket kärlek i den här staden. Dessutom skiljer sig väldigt få i Jönköping. Det måste ju betyda att kärleken är stark! Eller handlar det om trånga normer som gör att människor inte ser andra sätt att organisera sina liv. Jag uppmanar inte människor att skilja sig; jag uppmanar människor att våga leva sina liv på det sätt som de mår bäst av.
Föräldraledighetsuttaget är väldigt ojämställt i Jönköping. Många pappor är lediga, men tar ut få dagar och forskningen visar att så som par delar föräldraledigheten, så delas även fortsättningsvis ansvaret för hem och barn. Därför blir föräldraledigheten en viktig del i jämställdhetsdebatten, eftersom där sätts ramarna för resten av livet. Uttaget av föräldraledigheten påverkar både föräldrarnas relation till barnen och föräldrarnas relation till arbetsmarknaden.
Jönköping har starka normer, och här finns en småstadsmentalitet som nu utmanas. Jönköping växer, och det måste även medborgarna göra.
Men jag ser inte så många normutmanare. Jag ser inga regnbågsflaggor.
Jag har bott i Jönköping i snart fem månader, och jag gillar staden, men det känns enformigt och det känns ganska smalt. Den trånga normen ligger som en blöt filt över staden.
Mångfald är jobbigt. Det tar mycket tid och en massa energi när människor är olika, tänker olika och framförallt har olika åsikter. Men det är solklart att genom mångfald får vi ett bättre resultat. Vi får mer kultur, mer kreativitet, mer initiativförmåga och framförallt lyckligare och friare människor.
Eftersom Jönköping växer så finns det inget alternativ. Alla vi som bor och verkar i Jönköping måste också växa och utmanas. Jönköping har inte råd med att människor flyttar härifrån. Det resulterar både i ett gaydrain och i ett braindrain. Vi måste jobba med mångfalden för att få en hållbar stad som utvecklas.
Därför finns det hopp! Därför kommer Jönköping Open att gå från en temavecka till en etikett på staden. Jönköping kommer att bli den öppna staden. Det finns bara en väg att gå, och det är att befria oss själva och våra medmänniskor från trånga normer och istället låta Jönköping växa till dess fulla potential.
Jönköping är en vacker, vacker stad med mycket mångfald och jag ser att Jönköping Open är den ögonöppnare vi behöver för att på allvar utmana normerna. Slutligen: damer, herrar, transpersoner och alla ni som inte vill könsidentifiera er – låt oss hjälpas åt – så att Jönköping blir den öppna staden!
Tack
Var är alla regnbågar och var finns ni hbtq-personer? Var kan jag träffa er som vill diskutera och ifrågasätta normer, i Jönköping? Jag har inte sett EN ENDA regnbågsflagga sedan jag kom hit (utöver den på min sons rum). På ett ställe har jag hittat QX. Ett ställe.
Antingen är det så tyst om hbtq-frågorna i Jönköping att ingen känner sig hotad, eller så har alla dragit. Kanske stämmer Erik Lindfeldts ord alltför väl – Jönköping har ett ”gaydrain”. Människor flyttar härifrån för mer kultur, fler mötesplatser, större livsutrymme och mer kärlek: någon annanstans. Med den nyinflyttades ögon ser jag att Jönköping är kaxigt, framåt och en riktig tillväxtregion. Det är underbart att bo i en stad där det händer saker och där det finns en stark framtidstro. Mångfald ger möjlighet att växa till sin bästa förmåga; Jönköping behöver mångfald, diskussion, inkludering, kreativitet och utmaningar. Ingen stad har råd med gaydrain – eller braindrain.
För varje person som utmanar normen och som breddar bilden av vad kärlek, familj och identitet är, så ger det alla oss andra lite mer frihet. Istället för bestämda gränser och lådor som vi hänvisas till som ”man”, ”kvinna” eller ”hetero”, så ser jag en värld framför mig där kategorierna är helt oväsentliga.
En människa som kan leva hela sitt liv till fullo mår bra och bidrar till att andra mår bra. En människa som mår bra kan prestera bra på jobbet och är en bra förälder.
Jag skulle vilja att Jönköping får en pride-festival. Tänk er några dagar med seminarier, diskussioner, politik, kärlek och fest – allt med syftet att få människor att må bättre. En mötesplats som utmanar värderingar och åsikter, ger kunskap och ger möjligheter till oss alla att träffas och diskutera.
Det handlar både om att ta plats, och att få plats. Idag sätter jag ut regnbågsflaggan så att den syns i mitt fönster och med denna text uppmanar jag er alla som står för allas lika värde, allas rätt att älska och allas rätt att synas och finnas – att också sätta upp flaggor!
