av Frida Ohlsson Sandahl | jun 9, 2015 | Arbetsliv, Demokrati, Folkbildning, hbtq, Jämställdhet, Kön, Maskulinitet, normkritik, Sex & samlevnad
Jag har under alla mina år som föreläsare fått frågor från åhörare var de kan läsa vidare. Jag känner att det finns massor med bra metodmaterial och massor med bra akademisk litteratur, men jag har saknat tillgänglig litteratur som handlar både om jämställdhet och hbtq. Dessutom har många efterfrågat en begreppslista för alla ord som används.
Nu finns boken här!
Inkludera – jämställdhet och hbtq i organisationen innehåller både kunskap om normkritik, kön och sexualitet. Utgångspunkten är att normer samverkar.
Inkludera – jämställdhet och hbtq i organisationen handlar om rättighetsarbete i organisationer. Rättighetsarbete handlar inte om att ta bort olikheter – det handlar om att addera möjligheter och att säkerställa mänskliga rättigheter.
Inkludera – jämställdhet och hbtq i organisationen fokuserar på inkludering utifrån jämställdhet, könsidentitet och sexualitet och utgår från normer och hur de välkomnar eller utesluter människor från verksamheten. Läsaren introduceras till bakgrund, olika inriktningar och fakta om ämnen som heteronormer, kön, genus, jämställdhet, feminism och hbtq.
Genomgående finns tips på hur organisationer kan arbeta vidare med frågorna. Boken innehåller en omfattande ordlista som förklarar begrepp och vägleder läsaren genom boken. Ordlistan kan också fungera som ett stöd i det fortsatta rättighetsarbetet.
Boken ger verktyg och inspiration till de som är i början av arbetet, samtidigt ger den fördjupad kunskap till de som vill utvecklas och bli ännu bättre på sitt jämställdhetsarbete eller med sin inkluderande kommunikation.
Varmt välkommen att köpa boken genom bokförlaget Idealistas, info@idealistas.se (eller ta kontakt med mig på hej@fridaohlssonsandahl.se).
av Frida Ohlsson Sandahl | jul 5, 2014 | Kön
Vad är kön?
Kön är en kategori som vi delar in människor utifrån. Den är en så vanlig indelning att vi inte tänker på den. Det är som att vi uppfattar personers könsuttryck och könstillhörighet utan att vara medvetna om det.
Det är först en person inte klarar av att (tror sig kunna) koda en annan persons könsuttryck som det kan bli krångligt. Vi vet inte hur vi ska prata med personen, vad den kan tänkas heta eller hur den kan tänkas vara förrän vår hjärna har bestämt sig. Eller att personen i fråga berättar. Det finns fyra perspektiv på kön: biologiskt, juridiskt, mentalt och socialt kön.
Vad är cisperson?
En person som har alla perspektiv av kön ”på samma sida” är en cisperson. Alltså en person som har en kropp som definieras som kvinna, har ett personnummer som ger könstillhörigheten kvinna, personen vill passera och passerar socialt som en kvinna och personen känner sig som en kvinna. Då är hon en cisperson. Här spökar tvåkönsnormen i bakgrunden eftersom det generellt ses som att någon antingen är ciskvinna eller cisman. En cisperson är inte en transperson.
Att vara cisperson är att vara norm och det innebär därmed privilegier. Cisnormen är en av de starkaste och mest osynliga normerna i vår kontext. Det är också en del av heteronormen på så sätt att människor förväntas vara antingen kvinnor eller män och eftersträva och förverkligas i en heterosexuell relation. Vi noterar en persons könsidentitet som det första vi gör, och de flesta av oss är omedvetna om att vi gör det. Det är först när vi träffar en person som vi inte kan fastställa vilket kön den personen har som vi märker hur viktigt det är för oss.
Det är alltid personen själv som identifierar sin könsidentitet.
av Frida Ohlsson Sandahl | jan 24, 2014 | Jämställdhet, Kön
Systerskap är en ganska gammal feministisk strategi. Grundtanken är att de enda som tjänar på att kvinnor motarbetar varandra är männen. Så för att förändra strategin bör kvinnor stötta varandra. Det kan handla om att lyfta fram kvinnor som gör bra saker, att peppa kvinnor som en ser har det tufft och att nätverka med kvinnor.
I vissa branscher och grupper finns det bara plats för en kvinna. Det kan handla om ledningsgruppen (eller Smurfarna…). Det som händer när det bara finns en person som bryter normen är att den ses för sitt annorlundaskap. Kvinnan könas, och bedöms hela tiden utifrån normen som finns i gruppen och utifrån kvinnonormen. Hur hon än gör, så kan det bli fel. Om hon anammar gruppnormen och beter sig mer ”manligt” ses hon som att hon överger sin ”kvinnlighet”. Om hon upprätthåller ett ”kvinnligt” sätt att vara, så ses hon som alltför mycket kvinna för att passa i gruppen. Detta är klassisk dubbelbestraffning. Risken blir också att andra kvinnor känner att det bara finns plats för EN kvinna i gruppen, och då tävlar med kvinnan som innehar den positionen nu. Som att det bara finns en plats för kvinnor! Tanken med systerskapet är att stärka varandra så att det blir möjligt med flera kvinnor tillsammans. Om gruppen blandas upp mer, så minskar könandet av personer. Då ser gruppen snarare till andra egenskaper, än könsidentitet.
Begreppet systerskap är ett könat ord. Precis som feminism. Men jag menar att detta kan användas av alla som vill stärka andra. Härskartekniker kan begås av alla mot alla, men det är vanligare att det begås mot de individer som bryter mot mönster. Det kan vara unga personer, det kan vara personer med funktionsnedsättningar, det kan vara personer med en annan etnicitet. Allt beror på hur normen i gruppen ser ut. Systerskapet kan användas som verktyg för att stärka grupper, sin egen grupp eller ett särskilt perspektiv.
Detta kan såklart missbrukas. Att jobba tillsammans och skapa nätverk är också ett sätt att ta makten. Om världen ska bli bättre och om det handlar om att få mer mångfald i en grupp så gäller det att vara vaksam så att ditt nätverk också innefattar mångfald.
Min egen strategi (som jag försöker hålla mig till, men jag är medveten om att det inte alltid blir som jag tänkt) är att aldrig tala illa om en kvinna, men att stärka kvinnor, män och könsöverskridare som kämpar för en bättre värld. För mig handlar systerskap om syskonskap med människor som gör bra saker. Vi måste hjälpas åt – ingen är stark ensam.
av Frida Ohlsson Sandahl | jan 23, 2014 | Jämställdhet, Kön
Har feminismen gått för långt? Frågan hänger i luften efter torsdagens program ”Fittstim – min kamp” och diskussionen förs även på sociala medier på nätet. Har rörelsen spårat ur och handlar den om fel saker? Är badhusbesök med bara bröst och ordet hen verkligen de viktiga frågorna som feminister bör jobba med? Diskussionerna går höga och det handlar om vem som engagerar sig i feminismen och vem som känner sig hemma i den. Vem handlar feminismen om egentligen?
Först till diskussionen om på allvar utmanar vår bild av en tvåkönsvärld. Ordet hen använder jag dels för att det är ett praktiskt ord när en vill prata och skriva könsneutralt, dels för att en del personer definierar sig som hen. Alla har rätt till sin könsidentitet; kvinnor, flickor, könsöverskridare, pojkar och män. Ordet handlar alltså INTE om att ta bort kön eller att alla ska bli en del av samma kön. Det handlar om att utvidga språket och precis som med alla andra ord är det frivilligt att använda sig av det (såsom andra könsneutrala ord som syskon och kusiner). För övrigt har jag aldrig hört någon som kallar sig för hen-feminist eller ens hört ordet tills jag såg ”Fittstim – min kamp”.
En stor rörelse som verkar för förändring måste vara bred. Den måste jobba både med de större frågorna och de mindre. Den måste jobba med de sakpolitiska frågorna såsom lön och arbetsmarknad och den måste arbeta med de provocerande ämnena som sticker i ögat och som kryper in under skinnet på oss. Feminismen är stark och bred. Alla frågor är viktiga och både de som utmanar oss och de som söker konsensus behövs för att få en förändring. Feminismen är till för alla – den vill befria oss från trånga könsnormer. Feminism är inte antingen eller – det är alla de här frågorna!
Fittstim är den boken som gjorde mig till feminist. Den satte ord på vad jag kände och tyckte. Jag förstod att det inte var mig det var fel på utan att det fanns en struktur att också fokusera på. Att det fanns ord. Att det fanns härskartekniker. I min feministiska boksamling är Fittstim den absolut viktigaste boken. Jag plöjde den på en flygresa mellan Landvetter och Geneve, och när jag klev av planet var jag feminist. Det kommer jag att vara så länge det finns orättvisor på grund av kön och jag vill vara en del av den sociala rörelsen som är med och förändrar världen till det bättre. Läs boken – den håller fortfarande.
Låt oss använda systerskapet. Låt oss hylla alla som jobbar med att få en mer jämställd och jämlik värld. Vi behöver vara många, som jobbar med olika frågor. Var solidariska, lyft den som gör något bra och prata inte skit. Oavsett vad du tycker om programmet, hylla Belinda Olsson för att hon skapar en diskussion. Det är i mötet med andra åsikter och fler perspektiv som vi tillsammans utvecklar samhället.
Har feminismen gått för långt? Frågan är felställd. Det kan aldrig handla om huruvida feminismen gått för långt eller spårat ur. Det ska alltid handla om det sjuka i att vi har en värld som ger olika möjligheter, lön och rättigheter på grund av kön. Frågan är: hur kan vi tillåta att världen är så orättvis?
av Frida Ohlsson Sandahl | okt 15, 2013 | Kön
Begrepp som kvinna, man, tjej och kille används hela tiden och vi har alla en bild av vad det betyder. Jag skulle önska att vi funderar lite mer på orden.
För det första är kön något komplext och vår könsidentitet hänger ihop med biologiskt kön, socialt kön, mentalt kön och juridiskt kön. En person som där det biologiska, sociala, juridiska och mentala könet är överensstämmande är en cisperson. Cis är latin och betyder ”på samma sida”. Vi tror oss se vilken könsidentitet en person har, och vi tänker inte på det förrän vi möter någon som vi inte kan ”könsbestämma”.
Eftersom kön är så kopplat till socialt beteende så blir ord som ”kvinnligt nätverk” eller ”manlig sjuksköterska” något luddiga. Hur ser ett nätverk som är kvinnligt ut? Är det själva nätverket som är kvinnligt, är det bara kvinnor som är med och får alla kvinnor vara med, eller endast kvinnor som är ”kvinnliga”? En manlig sjuksköterska – är det en person som identifierar sig som man eller en person som beter sig ”manligt” eller en person som är kodad man via folkbokföringen?
Mitt tips är att fundera en gång extra på orden du använder. Det här är komplext eftersom vi lever i en värld som är präglad av både tvåkönsnorm (det vill säga att det bara finns två kön och att en person tillhör det ena eller det andra) och cisnorm.
Vad menar du egentligen när du säger ”kvinnlig”? Och om du vänder dig till killar – handlar det då om personer som är ”killiga” i sitt beteende, eller som definierar sig som killar eller som är juridiska killar?
