av Frida Ohlsson Sandahl | mar 21, 2013 | Okategoriserade
Ja, du har rätt – vårt samhälle är på många områden helt kvinnodominerat. Omvårdnad och utbildningssektorerna är otroligt kvinnodominerade, vilket är problematiskt eftersom ingen miljö gynnas av att vara enkönad.
När det gäller lönen, de 14,1% som gruppen kvinnor tjänar mindre än gruppen män så går den att ”rensa” från olika faktorer. Om vi tar bort sådant som deltid, yrkestillhörighet och utbildningsnivå så återstår enligt Medlingsinstitutet 5,9 %. Nästan 6 % har alltså inte någon annan förklaring än just kön. Du skriver att det inte existerar ”någon nämnvärd löneskillnad”. Jag vill gärna se de siffrorna – vi är många som blir glada om du har rätt. Att du menar att lönen enbart baseras på prestation tolkar jag som att du anser att kvinnor är 14,1 % sämre än män. Och det är onekligen en mycket anmärkningsvärd kvinnosyn.
Ojämställdheten i familjen påverkar vår möjlighet att verka jämställt på arbetsmarknaden – och därför är den sneda fördelningen av föräldraledighetsuttaget problematisk. Inom sociologisk teori finns det ett begrepp som heter grindvakt som benämner nyckelpersoner som behåller vissa normer. Jag menar att många kvinnor är grindvakt för föräldraförsäkringen när de inte går med på att dela på ansvaret med den andra föräldern. Och det motstånd som män ofta möter av omgivningen och arbetsplatsen (och kanske hemma hos sin partner) om de skulle ta ut halva tiden under föräldraledigheten är något som vi ofta underskattar. Varje man som bryter mönstret och tar ut sina föräldraledighetsdagar är otroligt viktig.
Det är den ojämna fördelningen av det obetalda hemarbetet som gör att kvinnor ses som den primära föräldern. Detta drabbar alla. Arbetslivet förväntar sig inte att männen ska komma dragandes med hela familjeansvaret, och arbetslivet förväntar sig inte att kvinnorna ska vilja eller kunna satsa på karriären. Män drabbas, som du säger, av att kvinnan fortfarande ses som den primära föräldern.
Vi kan själva välja att bryta könsnormer och se till att vidga begreppen ”kvinna” och ”man”. Vi måste börja se positivt på de som bryter normer. Varje person som är med och breddar våra ramar ger oss alla andra lite mer frihet.
Sverige är kvinnodominerat – och mansdominerat. Det är segregeringen som är problemet. Vi behöver mångfald inom alla sektorer och på alla nivåer. Enfald leder ingenstans.
av Frida Ohlsson Sandahl | mar 6, 2013 | Okategoriserade
Det är ett plågsamt uppvaknande just nu. Många har länge sett rasismen, sexismen och homofobin, men det är med Sverigedemokraterna i riksdagen, tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar och diskussionen om #näthat som det har blivit tydligt för den breda massan att Sverige inte är det öppna, demokratiska, jämställda landet som vi tror.
Nu är det 8 mars-veckan och firandet av denna dag ser väldigt olika ut i olika länder. I vissa länder är det vanligt att kvinnor från blommor och champagne. På andra ställen är det en helgdag, i Kina får kvinnor ledigt på eftermiddagen. Jag vill inte ha blommor, eller ledigt. Jag håller helt med Sara i monologen Bitterfittan ”Rosor och champagne? Hellre jämställdhet!”.
Såhär i mars månad har vi överösts med fakta och information om hur jämställdheten egentligen ser ut i Sverige. Den återkommande dagen ger organisationer möjlighet att årligen få ett tillfälle att lyfta upp orättvisor på grund av kön. Det är det fina i återkommande dagar – att det finns ett tillfälle när många fler blickar riktas på en fråga i samhället. Det finns så många olika områden att lyfta, vi är alla förlorare i en värld där vi möts och värderas utifrån vår könsidentitet snarare än utifrån de människor vi är. Nej, jag tror inte på en värld utan könsidentiteter, men jag tycker att vi ska fylla dessa sociala kategorier med mer innehåll, och jag tycker att två (köns-) alternativ är för få.
Kvinnor och män värderas olika – det gäller allt från bemötande av oss människor till den eviga lönefrågan. Förra årets 15:51 rörelse har i år bytt namn till 15:52, för i år kan kvinnor jobba en (!!!) minut längre och få betalt. Efter 15:52 jobbar kvinnor gratis. Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 14,1 %. Sverige är inte ett jämställt land.
Bland bolagen på Stockholmsbörsen är det vanligare att en VD heter Johan, än att en VD är en kvinna. Här sker en viss utveckling: för några år sedan var det vanligaste namnet Göran. Stiftelsen Allbright, som tittar på ledarskapet i svenska bolag utifrån kön, menar att idag rekryteras styrelseledamöter på grund av kön, inte på grund av kompetens. Med andra ord finns det en könskvotering redan idag. En av tre styrelser, i de 251 svenska börsbolagen, har inte en enda kvinna i styrelsen. 30% av styrelserna är alltså enkönade. Sverige är inte ett jämställt land.
Föräldraskapet har fortfarande en kvinnlig norm. Pappor i Jönköpings län tar endast ut 21 % av alla nettodagar i föräldraförsäkringen. I riket är det 24 %. Detta är långt ifrån OK. Vi har haft föräldraförsäkring sedan 1974, och den är individuell. Varje införande av så kallad pappamånad har lett till ett jämnare uttag. Juridiken fungerar normerande. Jönköping är inte ett jämställt län. Sverige är inte ett jämställt land.
Nyligen visade det sig att pojkar i genomsnitt (utifrån föräldrars inlämnade scheman) vistas 2,5 timma längre på förskolan. Lektor Mia Heikkilä menar att det beror på att föräldrar i större utsträckning vill skydda flickorna, medan pojkar tillskrivs epitet såsom starka och tåliga. Vår bild av hur flickor och pojkar är får betydelse för hur vi behandlar flickor och pojkar. Föräldraskapet är inte jämställt.
Så – vad kan du göra denna vecka? Jag tycker att du ska börja med att fundera på dina förväntningar och ditt bemötande av flickor, pojkar, kvinnor och män. Se den som bryter könsnormer som en stark människa som behövs. Var positiv till mångfalden och lyft fram de personer som du ser kämpar för mer rättvisa. Fundera på hur du själv reproducerar könsnormer och försök hitta något som du själv kan ändra. Idag. Var med i det plågsamma uppvaknandet, rasismen, sexismen och homofobin finns i vårt samhälle. Sverige är inte ett jämställt land. Det är dags nu.
av Frida Ohlsson Sandahl | maj 15, 2012 | Okategoriserade
Uppsala Pride går av stapeln 17- 20 maj. Nu har LUF Uppsala fått beskedet att de inte får delta eftersom de inte ställer upp på arrangemangets socialistiska och antikapitalistiska hållning. Detta har fått många att gå i taket. Nu förstår jag det som att Miljöpartiet har valt att hoppa av arrangemanget som protest mot LUF inte får vara med. Jag fick en fråga via min facebook-sida vad jag tänker om detta. Jag tänker massor! Här kommer mina tankar.
Uppsala Pride beskriver sig som en socialistisk festival och att om en ska vara trogen sin vision måste det få vissa konsekvenser. Jag gillar detta precis som jag gillar när någon kyrka ställer krav på att få prata om Jesus och gud då skolor vill fira högtider i kyrkans lokal. Jag gillar det eftersom det är att ta ställning.
Jag tänker också att det är fantastiskt att LUF ändå vill vara med på arrangemanget, vilket antingen kan ses som att de tänker på den större hbtq-kampen snarare än i höger-vänster-positionering, eller som att de inte fattat festivalens värdegrund. Samtidigt har det alltså funnits höger- och vänsterinriktningar inom hbtq-rörelsen. Varför skulle det inte finnas det?! Det är klart att det är synd att hbtq-rörelsen är splittrad, men så har det å andra sidan alltid varit.
En enad kamp är en starkare kamp, men det känns naivt att tro att rörelsen alltid skulle vara en stark röst, istället för många starka röster. Ju bredare och större rörelsen för hbtq-personers rättigheter och livsvillkor bli, desto fler grupperingar har rörelsen råd med. Och det blir också ett naturligt steg i utvecklingen, precis som feminismen innefattar en mängd olika rörelser med olika metoder och värderingar.
Jag förstår att MP hoppar av, och tyvärr riskerar Uppsala Pride nog att flera andra hoppar av; alla dem som inte kollat upp arrangemangets värdegrund. Men å andra sidan kopplar de samman sin kamp för hbtq-personer med andra samhälleliga kamper, för Uppsala Pride är detta inte något som att särskilja från andra sociala rörelser.
Personligen tror jag på inkludering och respektfulla möten. Jag tror att en kan mötas utifrån samma mål, och diskutera vägarna till målet även om de är olika.
En del är upprörda över att de använder begreppet ’pride’ eftersom det är ett ord kopplat till en världsrörelse som startade efter Stonewall-upproret 1969. Kanske kunde ord som anarkapride eller något mer socialistkopplat ord bättre skulle beskriva arrangemanget, men ’pride’ är knappas ett skyddat ord.
Kanske kan en se detta som ett positivt problem eftersom det är ett tecken på att rörelsen för hbtq-personers rättigheter växer och att mångfalden inom rörelsen gör att vi kommer att få en än större palett med olika arrangemang. Alla dem som står utanför kampen mot homofobi som tidigare trodde att det var en rörelse, ser nu att den är uppdelad i olika ståndpunkter och olika metoder, men ändå med samma mål. En värld utan homo- och transfobi.
av Frida Ohlsson Sandahl | mar 12, 2012 | Okategoriserade
Idag kommer jag att föreläsa om ”Kön och sexuell läggning i arbetslivet – vad spelar det för roll?”
Yrken och roller har under tider förändrats från att vara traditionellt kvinnliga och traditionellt manliga. Frida ger några exempel på sådana som förändrats eller som står i förändring just nu. Hur ser könssegregationen ut på svensk arbetsmarknad idag och varför har den kommit att bli på det viset. Sexuell läggning påverkar människor och kan ligga till grund för diskriminering. Lagstiftningen har också förändrats vad gäller skydd för diskriminering. Hur jobbar fackföreningsrörelsen och hur ser läget ut vad gäller utsattheten för människor på svensk arbetsmarknad?
Det kommer att bli en spännande lunch och ett bra sätt att börja veckan på.
Elisabeth Tamm? En av svensk folkbildnings förgrundspersoner. Du hittar mer info om henne här: https://fridaohlssonsandahl.se/elisabeth-tamm
av Frida Ohlsson Sandahl | mar 1, 2012 | Okategoriserade
Många människor längtar efter barn. Detta är helt oberoende av kön, ålder, socio-ekonomisk status, sexuell läggning eller civilstånd. Längtan efter barn är heller inget som är naturligt given – här finns det en mångfald och det varierar. De som längtat efter barn och fått denna längtan uppfylld har goda möjligheter att bli bra föräldrar.
Om svenska staten bestämt sig för att hjälpa människor som är ofrivilligt barnlösa, så ska staten inte värdera civilstånd, status eller sexuell läggning. Den offentliga vården ska hjälpa alla. Värderingen att gå igenom insemination ska ligga på individen, inte i samhällets normerande regler. Att som Göran Fäldt mena att stödet för insemination till ensamstående mammor i praktiken betyder att svensk lagstiftning skulle godkänna surrogatmödraskap är att hota med något som politikerna inte ens nämnt i sammanhanget.
Idag finns det familjer som ser ut på många sätt, exempelvis barn som lever med biologiska föräldrar i två olika hem men med fyra aktiva vuxna i vardagen. Det finns ensamstående föräldrar som rest olika vägar till just sin familjekonstellation. Alla barn med kloka föräldrar får stöd i att förstå sitt ursprung, och genom ansvarsfull kärlek kan alla växa upp till trygga individer. Kärleken och stödet är beroende av bra vuxna och helt oberoende av hur familjekonstellationen ser ut. Jag är säker på att bra sociala nätverk kring barnfamiljen underlättar, men om det finns någon som funderar kring detta innan föräldraskapet, så är det just blivande ensamstående föräldrar.
Om två biologiska föräldrar vore garant för en trygg barndom vore det enkelt. Men så ser det tyvärr inte ut. Naturen beter sig lite olika då barn blir till. Det har inte alltid med kärlek eller viljan att få barn göra. Staten bör stödja den vuxna människan som längtar efter barn, snarare än att premiera visst sätt att organisera familjen.
Dessutom tillåter svenska staten ensamstående föräldrar att adoptera. Att dra en skiljelinje vid insemination, känns ologiskt, och är faktiskt unikt i ett globalt perspektiv. Andra länder låter antingen ensamstående både adoptera och inseminera, medan andra länder inte tillåter något av möjligheterna.
Önskan att skaffa biologiska barn är oberoende av kön, vilket även debatten om tvångssterilisering med all önskvärd tydlighet har visat. Jag hoppas att KD backar även denna gång. Och att Göran Fäldt, istället för att döma, välkomnar vuxna som vill bli föräldrar
Barnen finns. De vuxna som längtar efter barn finns. Låt oss istället hjälpa till, så att förutsättningarna och möjligheterna blir det bästa.
Frida Ohlsson Sandahl
Sociolog och utbildare i bland annat genusfrågor
av Frida Ohlsson Sandahl | feb 28, 2012 | Okategoriserade
Lektion 1 – Är du normal?
Lektion 2 – Hen-debatten och barnböcker
Lektion 3 – Queert perspektiv = en frihetsreform (historien bakom queer)
Lektion 4 – Queera magasin
Examen i queerkursen
