Jönköping – den perfekta staden

Jönköping är så vackert! Här finns vattnet, höjderna och sjöarna. Det finns nya hus och vackra områden såsom Stadsparken och självklart piren. Det byggs flera nya hus och det planeras för nya områden. Staden växer och i Jönköping mår folk bra. Det starka föreningslivet ger många invånare en trygg social kontext. Här finns det jobb och pengar, det är på det hela taget en väldigt ordnad stad.

Nu är det dags för Jönköping att ta fram en ny vision. För egen del hoppas jag att staden, oavsett ny slogan eller inte, behåller sin logga eftersom den så framgångsrikt blivit känd som symbol för kvinnans kön. (Har ni inte sett det?!) Det är klart att staden ska jobba med sitt varumärke; det måste ju alla göra idag. Det kan en tycka vad en vill om, men det är en verklighet vi lever i, och eftersom Jönköping törstar efter fler folk och mer kompetens så är det extra viktigt.

Kan en stad bli för perfekt? Kan det bli för ordnat? För rent? För präktigt? Jo, jag tror att det kan bli för bra. Jag är rädd för att Jönköping fortsätter på detta spår och gör sig till den perfekta staden. Den fina ytan kommer göra att alla som inte känner sig bekväma i det polerade Jönköping antingen flyttar härifrån eller gömmer sig. Innanför ytterdörren kan skammen leva, men den kan inte mötas, hjälpas eller diskuteras om den inte kommer ut. Även kreativiteten göms om den inte får plats i det offentliga Jönköping. Det är i gråzonen (och det menar jag inte i juridisk mening) som kreativiteten och nya idéer föds.

Jag skulle vilja att det byggs in mer variation i de nya områdena, så att det överallt finns en mångfald av verksamheter. Det behöver finnas bostadshus, (bostadsrätter, hyresrätter och villor) som även innefattar butikslokaler, förskolor, kaféer och föreningslokaler. Det behöver vara små lokaler där kooperativa verksamheter kan verka, lokaler för att kreativa och kulturella verksamheter och lokaler för butiker såklart. Framgångsrika mötesplatser är en kombination av kunskap, kreativitet, välkomnande känsla och människor.

Behöver Jönköping bli kaxigare? Nja, jag tycker nog att kaxigheten har nått en bra nivå nu. Jönköping signalerar business och yta. Det är företagsamhet, pengar och framgång. De är helt klart att detta behövs och kommer att fortsätta behövas, men är det inte dags att inspirera och möjliggöra andra sektorer. Jag är rädd för att det till slut blir innehållslöst.

Att det bara blir perfekt yta, där folk inte vågar vara människor med all sin komplexitet. Varje individ har ett djup som handlar om existentiella frågor, om behov av trygghet och behov av kärlek. Men människor är också illojala, irrationella och de gör fel. Människor misslyckas med sina förhållanden, misslyckas med arbeten och hamnar i konflikter. Jönköping behöver välkomna alla människor och Jönköping måste våga vara skitigt. Staden måste släppa kontrollen!

Istället för mer kaxighet behöver Jönköping våga ta steget utanför det som förväntas. För vi behöver inte mer yta eller snygga kvarter. Vi behöver liv, mångfald, kreativitet, kultur och diskussioner om livet. Vi behöver prata om vad som är kvalitet i livet – kan det vara något mer än villan, kärnfamiljen och det välbetalda jobbet?

För vad gör det präktiga, rena och ordningsamma med människor egentligen. Jag tror att det fria tänkandet och modet försvinner när det blir för rent. Det skitiga och det skamliga och det annorlunda kommer då att gömmas i garderoberna. Det kommer inte att bli en del av Jönköping. För vem ska våga ta det första steget till det skitiga, det alternativa och ifrågasättandet när det är så rent, så rent. Och så ordnat, och alla har det så bra…

Vem vill flytta till Pleasantville?

Medborgarförslag – Krav på icke-diskriminering i föreningslivet

Jag vill att Jönköpings kommun ska vara en plats för alla. Med invånare som mår bra och en ökad mångfald blir Jönköping bättre. Varje år ger kommunen stöd till föreningar som ger ungdomar bra fritidssysselsättning. Det kan vara allt från schack och dans till scouter och fotboll. Kommunala bidrag är ett viktigt stöd för föreningarna, och föreningarna är viktiga för ett aktivt samhälle och i längden även folkhälsa.

Etnologen Jesper Fundberg har följt ett pojkfotbollslag under fyra år och fann en värld full av sexism, vardagsrasism och homofobi. Idrotten som har ett så gott rykte om sig att fostra unga människor visade sig vara något helt annat. Min bild är detta även finns i många andra föreningar. Skattepengar går till dessa föreningar, och jag kan inte se hur det är rimligt att stöd som ska bidra till demokratiträning och folkhälsa istället bidrar till socialisering som leder till intolerans. Jag tycker inte att det är OK.

Mitt hopp står till att ingen ändå vill diskriminera och i min värld ska föreningar vara öppna för alla som delar föreningens värdegrund. För att alla ska känna sig välkomna är det viktigt att ge ledare och funktionärer kompetens och utbildning i frågor som rör bland annat genus- och hbtq.

Mitt medborgarförslag är att:

1)   Jönköpings kommun ska ställa krav på att föreningar ska jobba med värderingsfrågor som motverkar rasism, sexism, homo- och transfobi.

2)   Jönköpings kommun ska erbjuda/kräva att viss del av ledarna i en förening genomgår utbildning vad gäller genus, hbtq och bemötandefrågor.

 

Frida Ohlsson Sandahl

Hbtq = homosexuella, bisexuella, transpersoner och queer.

 

 

Från passiva offer till världsförbättrare

Frida Ohlsson Sandahl debatterar för varför ett normkritiskt perspektiv behövs överallt.

Jag har precis deltagit i Tro & Hbt i ung- domsverksamhet. En välbesökt heldagskonferens i Jönköping.

Jag är mycket stolt och tacksam över att det finns så många olika projekt som utifrån olika perspektiv tar sig an unga hbtq-personer. Dels vet vi att skolan och arbetsplatsen är den vanligaste
arenan för hatbrott.
Vi vet att unga hbtq-personers hälsa är
sämre än unga cis-heterons hälsa. Här
är självklart fritids-
sysselsättning också
ett område som berör
många unga; detta
gäller idrotten, trossamfunden och övriga ideella världen.

Heteronormen är väldigt stark och väldigt osynlig. Min erfarenhet säger att så länge jag jobbar toleranspedagogiskt kan alla hänga med i diskussionen. Det blir också lätt att se offren, och även föreställa sig ”de där” hemska homofoberna som diskriminerar. Men så fort vi vänder på perspektiven och börjar diskutera heteronormen så blir många provocerade. Heteron är mycket ovana vid att diskutera sig själva och den norm som många upprätthåller. Frågor om hur vi tillsammans kan verka för att inte reproducera heteronormen känns i magen. Många blir arga. Samtidigt vet vi ju att heteronormens struktur samverkar med diskriminering och våld. Diskriminering leder till ohälsa. Detta är ett tecken på att vi måste arbeta normkritiskt – någon annan utväg finns inte. Detta blir också ett sätt att sluta fokusera på offren för homo- och transfobi och istället titta på de mekanismer som ger fobin grogrund.

När det gäller skärningspunkten för tro och hbtq kommer flera av konferensens när- varande projekt fram till att den inte alltid resulterar i att det är svårt. Många hbt-personer har en tro och verkar i församlingar eller samfund. Det handlar ibland om våra fördomar om andras fördomar; vi utgår från att det är svårt eller till och med omöjligt. En del personers tillvaro präglas däremot av att det råder olika normer beroende på om de befinner sig i en kyrka eller i ett hbt-sammanhang, vilket leder till att delar av människors liv osynlig- görs. Därför menar jag att framgångskonceptet för att utveckla verksamheten, både inom en religiös ram, och inom ett hbt-sammanhang är att även här arbeta normkritiskt. Alla måste dels se den mångfald som finns i varje sammanhang, dels undersöka de normer som gör att vissa människor (eller delar av människor) osynliggörs.

Att kunna vara hela sin personlighet, med både sin hbt-erfarenhet och sin religiösa erfarenhet, är att få möjlighet att må bättre. Att jobba normkritiskt är att jobba hälso- främjande. Se nu till att följa dessa projekt och Ungdomsstyrelsen – det finns redan bra material, det kommer fler böcker och det kommer konferenser. Vi kan genom all den kunskap och erfarenhet som produceras också få en bra grund för att agera mot exempelvis kommuner. Jag tycker att kommunen måste ta ansvar för hur skattemedel används i fritidsverksamhet – min skatt ska inte användas till ungdomsverksamhet som tillåter homofobiska och sexistiska skämt. Normkritiken behövs överallt; i religiösa sammanhang, i idrottsvärlden, i den ideella sektorn och i hbt-sammanhang. Vi vet det vi behöver veta. Låt oss ta vara på kunskapen och med den gå från passiva offer till aktiva världsförbättrare.

Frida Ohlsson Sandahl
Sociolog. Utbildare i frågor kring genus, hbtq och föreningsliv.

Länk till: Tidningen Kom Ut – RFSLs medlemstidning

 

Kvinnor är mer än barnbärare

Replik på Göran Fäldts artikel ”Komplettera jämställdheten” (JP 5/12).

Jag vill kommentera din åsikt om genusteoretiker. Jag är nämligen en sådan. Jag vill absolut att ”unga flickor ska se bilder på mödrar eller bilder på kvinnor i rollen som gifta och mödrar”.

Däremot vill jag inte att kvinnors barnbäraregenskap ska bidra till att vi får sämre lön och förminskas eller diskrimineras på andra sätt. Jag är så mycket mer än barnbärare!

Strindberg tyckte att kvinnan endast skulle hålla sig till det som du kallar för ”den kvinnliga livsbärande rollen”. Han menade att kvinnan ”är endast behöflig såsom vår äggstock och lifmoder, allra bäst dock som slida!”.

Tycker du som Strindberg?

Signatur: Frida Ohlsson Sandahl

December månads Elisabeth Tamm-uppdrag

December månads Elisabeth Tamm-uppdrag

Temat är ”HBTQ – vad står det för?” och det blir självklar kunskap, värderingar, skratt och diskussioner i en fin blandning. Det kommer att bli en rolig kväll!

Zonta International startades 1919 i USA efter att kvinnor, som under männen frånvaro i första världskriget, hade gått ut i arbetslivet och förstod vikten av att hålla fast vid sitt nätverk. Zonta finns idag i 65 länder och har över 30 000 kvinnor som medlemmar. Utöver nätverket den klubb som erbjuder, så har Zonta även många projekt där de stödjer andra kvinnor samt att de opinionsbildar kring frågor som rör kvinnors rättigheter.

Såhär skriver Zonta själva om sin verksamhet:

”Under 90 år har Zonta International arbetat för att främja kvinnors ställning över hela världen genom ett internationellt kamratskap och kvinnor som delar ett gemensamt engagemang för att främja och skydda kvinnors rättigheter.

Använd Zonta’s online media för mer information om Zonta International, dess serviceprojekt och opinionsbildning runt om i världen.  Det finns mer än 31.000 Zontians i hela världen som arbetar tillsammans för att öka kvinnors jämlikhet.”

Källa: http://www.zonta21.org/Zonta-international/

 

 

HV71 – satsa på alla era lag

HV71 – satsa på alla era lag

Jönköping har ett hockeylag som toppar tabellen och endast förlorat en enda match under säsongen. Ett lag som med stolthet representerar Jönköping. Vi gillar att hockeyn i Jönköping har en sådan stor central plats. Vi är glada och stolta över att HV71, utöver ungdomsverksamheten, har både ett framgångsrikt dam- och herrlag. Det går bra för HV71 Queens!

Damlaget har match imorgon och jubileumsmatchen hade varit ett perfekt tillfälle att lyfta både damer och herrar som spelar hockey i Jönköping. Det är synd att det inte ser ut så. Klockan 13:15 imorgon i Kinnarps Arena – då är det match!

Resurser och utrymme är makt. Vi är helt på det klara att HV71 Queens inte skulle fylla arenan med 20 000 åskådare, men vi måste ha höga ambitioner.

Saker sker inte av en slump. Genom att föreningen ger lagen resurser lockas både publik och media -det ger sponsorer. Att herrlaget är så framgångsrik på isen och bredvid är resultatet av ett mycket strategiskt och skickligt arbete. 

Elitidrottare som syns i media är viktiga förebilder för idrottande barn och ungdomar. Om vi vill ha fler tjejer som spelar hockey måste våra A-lagsdamer får mer utrymme på hemmaplan.

Det är ingen slump att det är fler killar än tjejer som spelar hockey. Det har att göra med förväntningar, normer och förebilder och inte minst att herrlaget syns. Det är viktigt att alla får möjlighet att testa olika idrotter, och att vi är medvetna om vad som kan hjälpa och stjälpa processen till en mer jämlik hockey. För att locka fler tjejer och kvinnor behöver hockeyn jobba normkritiskt.

För att alla ungdomar, oavsett kön, ska ha möjlighet att spela hockey så behöver vi särskilt uppmärksamma Queens, se deras matcher och prata om resultaten!

Jubileumsmatchen ger oss en unik och fantastisk möjlighet att fira idrotten och HV71. Vi uppmanar föreningen HV71 att ha höga ambitioner för alla sina lag. Låt stjärnorna vara målet! Och vinn nu matchen, både i morgon och idag!

 

Birgit Sievers – Kommunalråd med ansvar för fritid

Frida Ohlsson Sandahl – Sociolog, föreläser om jämställdhet