Min debattartikel – publicerad i Jnytt och i Nutidningen.
På många ställen poppar det nu upp hbtq-häng för unga människor.
Anledningen till att det behövs är att heteronormen ligger som en osynlig, men kall och blöt, filt över de flestas vardag. Den bestämmer och förutsätter att alla blir kära i människor av motsatt kön. Det är heteronormen som gör att hbtq-personer måste ”komma ut”. Så länge heteronormen samverkar med diskriminering och trakasserier, och ibland våld, så kommer en del personer välja att inte ”komma ut”.
Det är viktigt med trygga platser där personer får vara individer, snarare än representanter för sin sexuella läggning.
Men kan inte hbtq-personer vara med på alla andra aktiviteter? Jo, det tänker jag är det självklara målet. Alla ska kunna vara med, och helt ärligt skulle nog få kommuner eller fritidslärare våga förbjuda hbt-personer att komma in på en öppen verksamhet. Dessutom är det olagligt. Ändock visar det sig att många fritidshäng inte ser att heteronormen påverkar deras aktiviteter.
Jag tror på särorganisering som ett av många verktyg. Undersökningar har under flera år visat att kommunala fritidshäng mest besöks av killar – detta är något som många kommuner numera är medvetna om. I Jönköping såg vi nyss JUST-mässan, som är ett av alla bra sätt som kommunen arbetar på för att säkerställa att alla unga, oavsett kön, får del av den kommunala verksamheten.
Målet är att kön eller sexuell läggning inte ska spela någon roll. I det arbetet måste det till förändringar av den befintliga verksamheten – den måste bli mer inkluderande. Men det måste även till särorganisering. Precis som tjej- och killgrupper behövs som strategi, behöver hbtq-personer särskilda rum och sammanhang där de är norm. Det behövs ett andrum i den heteronormativa vardagen.
Hur många hbtq-personer finns det då? Så länge det finns risk för uteslutning, osynliggörande och diskriminering i samband med att komma ut ur garderoben kommer vi aldrig veta. Det finns i svensk kontext inga siffror på hur många av befolkningen som är hbtq-personer. Det vi däremot vet är att många av hbtq-personerna, särskilt unga, mår sämre och har lägre förtroende för exempelvis skola och myndigheter.
Stockholm, Göteborg och Malmö har sedan länge egna ungdomshäng för hbtq-personer. Linköping är vad jag vet det senaste tillskottet på listan. Karlstad och Åmål (!) har sina. Oftast är det kommunen som står bakom, ibland i samverkan med RFSL och Ungdomsmottagningen.
Jag har i höstas lämnat in ett medborgarförslag för att även Jönköping ska få till ett häng för unga hbtq-personer. Jag tänker att det skulle kunna vara en gång i veckan på en befintlig mötesplats, men de exakta formerna är inte upp till mig att bestämma. Jönköping är en stor stad. Här finns det många hbtq-personer. Men på grund av omgivningen mår många av de sämre, och många hbtq-personer flyttar härifrån så fort de får chansen.
Kom igen nu Jönköping – gör vår stad bättre – för alla!
Frida Ohlsson Sandahl
Sociolog, utbildare och föreläsare i frågor som handlar om genus och hbtq
