Först och främst är könsidentitet alltid självidentifierande. Jag har rätt till min könsidentitet, precis som du har rätt till din. Det är också här som vi, när vi träffar en person som inte identifierar sig som kvinna eller man, behöver använda ett ord som hen. Av respekt för den personens könsidentitet. Jag vill bli sedd och respekterad för att jag är kvinna. Jag tror att alla vill bli respekterad för sin könsidentitet.
Vi kan också plocka in begrepp här som könstillhörighet, vilket är något vi får när vi föds. Vi tilldelas en könstillhörighet som, vi i Sverige, har via personnumret. Vi har alltså bara två juridiska kön i vårt land.
Ett tredje begrepp är könsuttryck, som handlar om hur vi uttrycker vår identitet. Precis som alla andra gruppidentiteter så kan vi gå in och ur olika uttryck. Vi kan till exempel ha kläder, frisyr och kroppsspråk som vi kodar som kvinna eller man. Könsuttrycket är alltså performativt och därför är kön så mycket mer (eller bortom) det som är vår kropp, vårt biologiska kön.
