Mansforskningen, eller maskulinitetsforskningen som den numera kallas, är en del av den feministiska traditionen och det har i takt med att önskan om normfokus vuxit fram blivit en naturlig del att titta på ”mannen”. Raewyn Connell, sociolog, anses vara en av de som har grundat maskulinitetsforskningen. Connells bok Maskuliniteter kom 1995.
Hegemonisk maskulinitet
Raewyn Connell menar att maskulinitet är uppbyggt kring en hegemoni, vilket i sin tur betyder en ledande position som många strävar efter och som också omgärdas av vissa värderingar. En hegemonisk position är statusfylld. Egenskaper och beteenden som den hegemoniska manligheten innehar ses som naturliga, vanliga och positiva. Den hegemoniska manligheten ändras över tid, det vill säga det är olika sorters manlighet som premieras under olika tidsepoker, men också i olika kulturer eller socioekonomiska grupper.
Den hegemoniska manligheten är en idealbild så ingen lever upp till den. Det ska också sägas att eftersom manlighetsnormerna skiljer sig åt i varje kontext blir ingen man någonsin den levande hegemonin eftersom det i varje samhälle finns de som inte tycker att personen är tillräckligt mycket eller tillräckligt bra man.
Delaktiga män
En position som män kan inneha är den delaktiga. De delaktiga männen delar den hegemoniska manlighetens ideal, men lever inte upp till hegemonin fullt ut. Genom att de hela tiden eftersträvar hegemonin och på så vis stödjer idealet, så åtvinner de också de fördelar som den hegemoniska manligheten tilldelas.
De delaktiga männen stödjer på så vis patriarkatet och instämmer i den makt som män i samhället tilldelas. De allra flesta män tillhör gruppen med delaktiga män.
Underordnade män
Den tredje kategorin handlar om de underordnade. Dessa män tillhör manligheten, men ses inte som riktiga män. Eller hela män. I gruppen underordnade finns exempelvis de homosexuella. Genom att de inte ses som riktiga män ger de också hegemonin status och innehåll som heterosexuella män. Homosexuella män eller män med mer feminina drag har alltid fått feminiserade tillmälen. De kallas exempelvis för fjolla, mes eller kärring och genom att tilldela de kvinnliga egenskaper ses dem som varandes utanför manligheten.
De underordnade männen har därmed ett försprång gentemot den fjärde gruppen i Connells teori, de marginaliserade männen, eftersom hegemonin och de delaktiga ändå räknar med de underordnade. De underordnade är också viktiga eftersom de hela tiden talar om vad som är fel. Det är de underordnade som hela tiden står för det andra, det dåliga och det felaktiga. Utan de underordnade är hegemonin vilsen.
Marginaliserade män
De marginaliserade männen, inom Connells maskulinitetsteori, är inte ens en del av den hegemoniska manlighetens värld. Här kan vi plocka in kategorier som ålder och etnicitet. Genom att män inte ens ser andra män med exempelvis annan etnisk tillhörighet än normen som varandes män, så finns de inte i hierarkin. De är inte något att räkna med. De är inte män.
Publicerat 2014-09-22
