Nästan 6000 hatbrott anmäls varje år i Sverige, och Brottsförebyggande rådet menar att det bara är en tredjedel av alla de hatbrott som sker. Av de 6000 brotten är nästan en femtedel homofobiska, bifobiska eller heterofobiska. Jag tänker fokusera på den mångfacetterade grupp som detta oftast handlar om och kalla den för hbt-personer. Hbt står då för homosexuella, bisexuella och transpersoner.

Vi har alla ett ansvar för att brotten inte sker, men om vi tittar på gruppen hbt-personer så finns där en stark misstro som också gör att de tenderar att inte anmäla brott.

Ungdomsstyrelsen har gjort en utredning som heter ”Hon hen han” som handlar om unga hbt-personers hälsa. Unga hbt-personer uppvisar sämre hälsa än unga cis-heteron. Och med cis-personer menar jag alla de som känner att deras biologiska, sociala, känslomässiga och juridiska kön stämmer överens, det vill säga det som är norm i samhället. En cis-person som dessutom är hetero är alltså ännu mer norm. När det gäller brott i hemmet så anger 20 procent av de homo- och bisexuella ungdomarna att de har utsatts för fysiskt våld av en närstående. Det är alltså en av fem. Det är dubbelt så många jämfört med unga cis-heteron.

Enligt Ungdomsstyrelsen har många unga homosexuella, bisexuella och transpersoner lågt förtroende för polisen, skolan, sjukvården, socialtjänsten och arbetsförmedlingen på grund av att de känner sig diskriminerade i mötet med personalen.

Detta gör att om de utsätts för brott ligger det ännu längre bort att anmäla. De tror helt enkelt inte att de kommer att få hjälp. Deras erfarenhet säger att skola och myndigheter inte att någon har kunskap om deras livssituation. De är också rädda för att behöva försvara och förklara sin situation, och i värsta fall få utstå ännu mer kränkningar.

Alla som möter brottsoffer behöver kompetens och förståelse och ni är många här idag som har den kompetensen. Det gäller att backa hem och fundera över sina egna och organisationens värderingar. Vilka skämtas det om på fikarasten? Vad händer med den person som avviker från normen på er arbetsplats? Får alla vara med i er förening? Allt som sker innanför väggarna får också genomslag och påverkar mötet med kunden, brukaren eller brottsoffret.

För att lägga till fler dimensioner så handlar detta också om unga personer som har en tillhörighet både i hbt-communityt och i ett religiöst sammanhang. I dagsläget arbetar flera organisationer i Sverige med att titta både på tro och hbt samt heder och hbt. Dessutom hänger religiös tro och heder ibland ihop.

Det är helt uppenbart att här finns det mycket att lära. Heder kan förklaras som att en persons privatliv kontrolleras av andra i familjen. Det som markerar att det är hedersrelaterat våld är att många personer i familjen eller släkten är inblandade. De upprätthåller kontrollen och utför våldshandlingar för att behålla familjens heder. Eftersom den här sortens heder kräver att personen är heterosexuell så drabbas ofta hbt-personer, både tjejer och killar, extra hårt av våld och kontroll.

När det gäller våld i nära relationer, så sker detta självklart även i samkönade par. Även här har det pågått och pågår flera kunskapsinriktade projekt. Det finns många berättelser om våld i samkönade relationer antingen har blivit ignorerade eftersom båda är män och offret då kan slå tillbaka, eller värderingar om att kvinnor inte använder våld och därför kan det inte förekomma. Jag tror inte detta görs på grund av elakhet, jag tror att det saknas kompetens. För att bemöta alla på bästa sätt, måste vi sluta utgå från att alla är heterosexuella.

Hoppet ligger till att det finns goda möjligheter att skaffa sig ny kunskap, och det är lätt att signalera att föreningen eller myndigheten har tänkt, och förstått. Med en regnbågsflagga på kontoret eller i receptionen, och med en bredd bland de tidningar som finns i väntrummet kan ni lätt visa att ni förstått att alla inte är cis-heteron. För en utsatt grupp blir symboliken extra viktig. Det kan vara avgörande för om någon vågar söka hjälp eller inte.

Jag vill uppmana er att ta del av den viktiga kunskap som nu produceras, så att vi står på tårna för de människor som verkligen behöver stöd. Vi kan om vi vill. Det finns information och kunskap för oss om vi vill – och för alla de brottsoffer som verkligen behöver det, så tänker jag att det är dags att börja vilja.

Tack!

Källor:

Ungdomsstyrelsen

Tro och hbt

Hbt och heder

RFSLs brottsoferjour